
Efter nästan tre decennier inom fordonsindustrin, i roller från konstruktör till teknisk ledare, är Kooros Moabber långt ifrån ny i sitt yrke. Ändå väljer han medvetet att återvända till universitetsstudier med jämna mellanrum. Drivkraften är tydlig: att hålla sig uppdaterad, ligga i framkant i den tekniska utvecklingen och minska avståndet mellan forskning och praktik.
– Vart femte till sjätte år brukar jag uppdatera mig och se vad som händer på universitetet, berättar han.
Han beskriver hur universitet ofta ligger i framkant när det gäller ny kunskap och teknikutveckling, medan industrin tenderar vara mer försiktig, särskilt när det gäller nya teknologier som AI där utvecklingen går snabbt. Just därför blev kursen Intelligent Asset Management and Industrial AI ett naturligt nästa steg i hans kompetensutveckling.
Ett bredare perspektiv med direkt koppling till arbetsvardagen
Det som framför allt gjorde kursen värdefull, enligt Kooros, var dess helhetsperspektiv. I stället för att enbart fokusera på design – vilket ofta är ingenjörens ansvar – lyfte kursen in livscykelperspektivet, kostnadsaspekter och långsiktig optimering av produkter. Detta synsätt har direkt påverkat hans dagliga arbete som systemarkitekt inom elektrifiering.
– Design är det första steget, men man bör se till komponenternas hela livscykel, säger han.
I praktiken innebär det att han i högre grad väger in faktorer som underhåll, hållbarhet och kostnad över tid i tekniska beslut. Diskussioner med kollegor har utvecklats, och han lyfter nu oftare frågor om långsiktiga konsekvenser av designval.
Kursen gav också insikter i hur datadrivet beslutsfattande, underhåll och artificiell intelligens kan stödja verksamhetens mål i samspel med teknisk prestanda. Detta bredare perspektiv bidrog till att koppla samman ingenjörsbeslut med organisatoriska och ekonomiska resultat.
– Den här kursen förändrar och förbättrar mitt sätt att tänka – jag ser nu till hela produktens livscykel, konstaterar han.
En av de viktigaste insikterna som Kooros tog med sig tillbaka till sitt arbete är vikten av att redan under designfasen ta hänsyn till drift- och underhållsaspekter. I elektrifieringsprojekt har detta påverkat hur tekniska lösningar utvärderas, genom att balansera prestandakrav med livscykelkostnader, underhållsbarhet och hållbarhetsaspekter.
Kursen fungerade därför både som ett kunskapslyft och som en katalysator för förändring i hans yrkesroll och han rekommenderar kursen till andra ingenjörer – inte bara inom fordonsindustrin utan även inom andra teknikintensiva områden.
Lärarna och deltagarna skapade mervärde
Utöver kursinnehållet lyfter Kooros fram lärarnas kompetens som en avgörande faktor för lärandet. De bidrog inte bara med expertkunskap utan också med ett bredare perspektiv och förmågan att sätta in ämnet i ett större akademiskt och industriellt sammanhang.
Även de andra kursdeltagarna från andra branscher spelade en viktig roll. Med en stor andel yrkesverksamma i gruppen uppstod ett dynamiskt kunskapsutbyte, diskussioner och grupparbeten som bidrog till att fördjupa förståelsen och öppnade för nya perspektiv och djupare förståelse för hur liknande utmaningar kan hanteras i olika verksamheter.
Möjligt att kombinera med arbete
Trots ett krävande arbete fungerade det bra att läsa kursen parallellt med arbetet. Kursens upplägg med cirka 25 procents studietakt gjorde det möjligt att planera studierna, även om det krävde stort engagemang och disciplin.
Han uppskattar särskilt att examinationen var projektbaserad, vilket gjorde att lärandet blev praktiskt och direkt kopplat till verkliga problem – snarare än enbart teoretiskt.
Genom projektarbetet tillämpade deltagarna kursens begrepp på verkliga industriella utmaningar, vilket gjorde det möjligt för projektdeltagarna att direkt koppla teoretiska ramverk till praktiska ingenjörsproblem som de möter i sitt dagliga arbete.
Med sitt engagemang för livslångt lärande och sin vilja att föra samman akademi och industri är Kooros Moabber ett tydligt exempel på hur kompetensutveckling kan bidra till både individuell och organisatorisk utveckling – och i förlängningen till en mer hållbar industri.
Text: Anna-Lena Arvidsson
Foto: